Ann Heberlein skriver om dagens Sverige, ännu fler tecken på det brutna samhällskontraktet

"Varför väljer flera kommuner i landet att, i strid med lagstiftningen, lägga okända summor pengar på illegala invandrare samtidigt som det saknas pengar för att tillgodose svenska medborgares behov?
2017 fördubblades antalet barn som förlorade sin rätt till personlig assistent jämfört med  2016. Läkare har slagit larm om att svårt sjuka barn tvingas stanna på sjukhuset långa perioder eftersom de nekas personlig assistans och därför inte kan vårdas i hemmet och bo med sin familj. Hur var det Lindhagen sade – ”barnen ska inte drabbas”. Förra året klarade bara ett av Sveriges landsting av att ordna ett första besök på BUP inom trettio dagar.  Flera kommuner har slagit larm om att bostadsbristen drabbar våldsutsatta kvinnor och deras barn. 
 ...

• Våra gemensamma resurser är begränsade
• Därför måste vi välja hur dessa resurser ska fördelas.
• Vems behov ska tillfredsställas först: Illegala invandrares eller svenska medborgares?

För mig är svaret enkelt. Det är en fråga om ansvar – och störst ansvar har politikerna för svenska medborgare."
Barnfamiljer kan inte ha det hur dåligt som helst