Under 42 år och åtta socialdemokratiskt ledda regeringar mellan 1934
fram till det borgerliga maktskiftet 1976 så steriliserade man cirka 63
000 människor på Statens institut för rasbiologi.
De som steriliserades var så kallat “imbecilla, undermåliga
individer, idioter, fallandesjuka (epileptiker), tattare, sinnesslöa,
personer med lösaktigt sexualliv, homosexuella” och många andra för att
skydda den svenska folkstammen och folkhemmet från degeneration. Man
steriliserade människor av rashygieniska skäl, av folkhälsoskäl, för att
kontrollera asociala och av ekonomiska skäl.
De statsministrar som såg till att driva på steriliseringarna under
alla dessa år var främst Per Albin Hansson (12 år) och Tage Erlander (22
år). Men även Olof Palme som såg till att driva institutet och
steriliseringarna under sina första sju år som statsminister mellan
1969-1976. Nazityskland är det enda land som steriliserat fler människor
än Sverige.
Brun ros
I ett inlägg på sin Facebooksida (ej tillgängligt offentligt) spekulerar
den högt uppsatte socialdemokraten i Katrineholm Lars Truedsson om
steriliseringar av personer som bär på ärftliga genskador,
kameraövervakning av dementa, och allmänt om en ökad övervakning och
ingripande från samhället.
Han summerar -
"På det hela taget tror jag att vi måste acceptera en ordning som
innebär att ju mer beroende av samhället du är för att ditt liv ska
fungera desto större befogenheter får samhället att styra över hur
tillvaron fungerar".
En brun rosbärare